Kategori: Permakulturblogg

Grönsaksbrist? Dags att tänka om.

De senaste dagarna har jag hört och läst en hel del om den grönsaksbrist som sverige lider av just nu. Själv sitter jag mest här och skakar på huvudet och tänker att det verkligen är dags att tänka om…

Det som gör mig riktigt ledsen är att höra att restauranger sparkar personal för att de inte har råd att ha sina anställda kvar på grund av grönsakspriset. Sverige, Tyskland (där jag bor nu) och många andra länder är i hög grad beroende av import för vissa varor under en stor del av året, så det märks här också. Men det här är en delvis påhittad kris, för någon riktig grönsaksbrist handlar det inte om i det här fallet.

Personligen är rätt förskonad då jag mestadels köper grönsaker från en närbelägen gård. Jag väljer först och främst att köpa det som är regionalt producerat och väljer bort det som måste importeras. Jag anpassar det jag äter till årstiden så gott det går och konstaterar att det ju finns så mycket gott att äta som är möjligt att lagra eller till och med att odla när det är kallt. Nej, här nere blir det sällan -25 och ett tjockt snötäcke, så det är inte 100% jämförbart, det är jag helt medveten om. Men det finns mycket man kan göra med enkla medel även om man bor på såna platser.

Välj lagringsbara grönsaker

Istället för att restauranger sparkar sina medarbetare eller skyhöjer sina priser kanske de skulle kunna tänka om kring sin meny? Måste det vara isbergssallad, tomat och paprika på tallriken? Varför inte en kålsallad, asiatiska salladssorter eller klynnen (vårsallat/feldsalat) som växer även när det är frost ute? Dessa är alternativ som nog få skulle klaga på om de serverades fint upplagda istället för standardutbudet.

Lite andra förslag på saker man kan välja och som är lättare att få tag i närodlat är groddar, krasse, inomhusodlad eller torkad svamp, morötter, potatis, torkade bönor och linser, kålrot, rovor, rödbetor, purjolök, lök, vitlök, jordärtskocka, svartrot… Det här är bara några exempel på ingredienser som det går att göra en enorm mängd olika rätter av. Denna grönsaksbrist är något som är påhittat av människor som har svårt att tänka på nya sätt. Lösningarna finns där bara man tittar bortom de hysteriska löpsedlarna.

Här om dagen såg jag ett reportage på TV där en tysk kanal hade bjudit in en kvinna som arbetar som ekolog och upplyser om livsmedel. Hon tog med matprover lagade av lokalproducerade råvaror och serverade till kunder i en mataffär. Reaktionen i de flesta fall var att de som fick provsmaka tyckte det var jättegott, blev inspirerade och köpte med sig andra råvaror hem än de annars skulle ha handlat. Ett blad med lite recept och tips fick de också med sig. Det var verkligen ett bra exempel på hur enkelt det kan vara att övertyga människor om att prova något annat genom att visa möjligheterna.

Uppmärksammar en större problematik

Det som den så kallade grönsaksbristen uppmärksammar är dock viktigt. När sånt här händer blir det otroligt tydligt hur beroende Sverige och andra länder har blivit av importerade matvaror. Skulle problemen bli mer långdragna är det fler produkter än isbergssallad och paprika som kommer att påverkas. Vad skulle hända om det av någon anledning blev transportstopp? Risken är att de existerande lagren av mat skulle ta slut väldigt snabbt.

Just där är det som något måste göras. Det måste till en omställning där varje land gör sitt yttersta för att skapa en grundtrygghet där man är mindre beroende av andra för att få mat på bordet. Ingen lätt uppgift, men förhoppningsvis inser fler och fler att det börja bli dags att ändra på det system som vi lever i idag, både ur matsäkerhets- och miljöperspektiv.

Permakultur-planer för 2017

Just nu håller jag på och planerar de steg jag tänker ta under 2017 för att komma vidare på min Permakultur-resa. Jag känner att det börjar bli dags att samla mer praktisk erfarenhet från fler permakulturprojekt och tänkte därför ge mig ut och volontärarbeta några veckor åt gången utspritt över året. Tanken är också att lära känna fler som är intresserade av Permakultur i Tyskland och Sverige för att bygga upp ett bättre nätverk – fler att dela visioner och praktik med. 🙂

Volontärplaner för året

En utmaning i mitt fall är att jag arbetar som frilansande copywriter och därför bara kan arbeta kortare perioder eller på platser där jag kan fortsätta med mitt jobb för att behålla min inkomst, men jag hoppas på att hitta gårdar som är öppna för att jag bara kan hjälpa till ett visst antal timmar per dag (självklart mot att jag då betalar för min mat eller uppehället om de normalt sett kräver mer jobb).

Framför allt tänkte jag fokusera på gårdar i Tyskland, Sverige och kanske Österrike, men även där lämnar jag fältet öppet om det dyker upp andra intressanta möjligheter. Just nu håller jag på att leta runt efter gårdar och projekt som verkar spännande och ska börja kontakta folk här under helgen. Om du vet något ställe som jag inte får missa eller om du själv tar emot volontärer får du jättegärna höra av dig till mig!

Planen är att försöka volontärarbeta relativt nära hemmaplan (sydvästra Tyskland) till att börja med. I mitten av maj planerar jag att åka upp mot Sverige och spendera några veckor där. Jag kommer att köra upp i min mini-campingbil så att jag fritt kan ta mig dit jag vill. Jag ska se efter om det kanske finns någon som vill samåka upp med mig för att minimera resans miljöpåverkan. Dessutom är det klart roligare än att köra en så lång sträcka helt själv.

Resten av året lämnar jag öppet för nu och kollar upp bit för bit vad som kan passa.

Kurser för att lära mig mer

Jag vill gärna delta i någon kurs om skogsträdgårdar under året då det är något som jag gärna skulle vilja lära mig mer om. Min erfarenhet hittills har mest varit inom grönsaksodling. Visserligen har jag fokuserat på täckodling och försökt blanda upp mycket med perenner, buskar och fruktträd, men jag vill lära mig mer om planering, succession och om alla de spännande fleråriga grönsaker som faktiskt finns att tillgå.

En ytterligare plan som jag hoppas på att kunna förverkliga är att ge någon form av workshop hos en väninna i Portugal. Hon har köpt en bit mark full av fruktträd, vin med mera och vill komma igång mer med Permakultur där nere. Det blir nog aktuellt lite senare på sommaren eller i början av hösten i så fall.

Man lär sig så otroligt mycket av att lära ut saker, så det känns viktigt för mig att komma igång med det igen. Att lära ut kräver att du reflekterar över dina egna kunskaper och varför du gör saker på ett visst sätt. Det gör det möjligt att ge vettiga svar på frågor som dyker upp från elever eller andra man samarbetar med.

Sen blir det förstås till att plöja mer litteratur. Jag har bland annat Gaia’s Garden av Toby Hemenway och en del av Mollisons Permaculture – A designer’s manual på min läslista för året. Permaculture Teaching Matters (gratis e-bok!) av Rosemary Morrow tänkte jag också börja kika lite i.

Dags att börja designa åt andra

En sak som jag har dragit mig lite för har varit att skapa permakulturdesigner åt andra. Jag har inte kännt mig självsäker nog att börja göra detta, men det enda sättet att bli bättre är ju helt enkelt att börja. Så jag har satt upp som mål att göra ett par mindre designuppdrag åt familj och vänner. Jag tror att det blir en bra utmaning att starta med små projekt såsom en terrassträdgård och ett par bakgårdar. Det är inte nödvändigtvis enklare att designa på en liten yta. Snarare måste man tänka till extra noga kring var saker och ting placeras. Men det blir åtminstone lite mer överskådligt och förhoppningsvis möjligt att snabbt se resultat.

Det är också viktigt att komma ihåg att anpassa designen till personerna som bor där. Det är lätt att spinna loss och tänka att alla vill ha en intensiv grönsaksträdgård på sin bakgård, när de kanske inte alls har tid eller intresse för att sköta om en sådan. För de projekt jag har i åtanke kommer det alltså vara viktigt att dokumentera förutsättningarna noga så att det går att förstå varför jag har designat på det sätt jag har valt att göra.

Som en del av den övergripande planen att bli bättre på design har jag även tagit mig för att bli bättre på att rita. Visst finns det datorbaserade verktyg, men jag vill även kunna skissa upp något relativt snabbt direkt på papper när jag befinner mig på en ny plats för att kunna dokumentera eller skapa utkast. Det är även ett väldigt värdefullt verktyg när man lär ut Permakultur till andra.

Det låter som mer än nog planer för ett år och jag ser med spänning fram emot allt jag kommer att få uppleva.

Kort permakultur-uppdatering

Det har varit rätt tyst här i bloggen de senaste månaderna då jag har varit ute på kurser och även haft fullt upp med skrivandet på min andra sajt. Jag ska försöka ge den här bloggen lite mer tid och energi också.

Permakultur i alperna

Den här sommaren har jag deltagit i ett fyradagars seminarium på Krameterhof i juli – introduktion till Holzer-permakultur. Jag kommer att skriva mer om det senare men kort sammanfattat lärde jag mig otroligt mycket där och framför allt saker som är tänkvärda när man arbetar med permakultur i ett kallare kilmat. Det var väldigt kul att äntligen få se platsen som jag har läst en hel del om och sett videor från.

Det är en helt annan sak att väl sätta fötterna där, se i praktiken hur de olika elementen hänger samman och framför allt att direkt kunna ställa frågor direkt till Josef, Irmgard och de andra som lever och verkar på gården. Jag lärde även känna andra spännande människor som engagerar sig i Permakultur, främst i Österrike och Tyskland men även i Kanada. Jag har skrivit några artiklar på engelska om kursen som hittas här, men jag planerar att översätta en del av materialet senare.

Dammbygge i Heidelberg

Senare samma månad tog jag en kurs i naturligt dammbygge hos GreenLounge i Heidelberg med Harald Wedig som lärare (en av Tysklands mest erfarna permakulturlärare som bland annat handleder i det tyska permakulturinstitutet). Det här var en tvådagarskurs där vi utformade en naturlig damm med hjälp av händer, fötter och bentonit-pulver för att få en tät botten. Läs gärna mer om hur vi gjorde i min artikel på engelska.

Vi lärde oss även hur man bäst säkrar en damm när man bygger den på sluttande mark och gick igenom växter som kan användas för att rena vattnet. Det var verkligen en kurs som gav mersmak så när jag har tillgång till en bit mark igen kommer det att vara ett projekt som jag definitivt vill väva in i min design.

Just nu är det dock vinter på ingång och jag kommer att spendera en månad i Sverige där jag kommer att spendera några veckor hos en väninna som bor i en stuga ute i skogen. El finns, men rinnande vatten får vi klara oss utan. Helt OK för mig och det kommer att bli härligt med mer direktkontakt med naturen och tid för att studera i lugn och ro. Jag har äntligen kostat på mig Bill Mollisons Permaculture – A Designer’s Manual och kommer att ha tid att läsa mer i den då.

Svensk bok om permakultur

Ni har väl inte missat att det snart kommer en bok om permakultur på svenska? Den skrivs av familjen Arvidsson på Borrabo och de håller just nu på med slutspurten av sin Kickstarter-kampanj för att självpublicera boken. När det här skrivs har de kommit en bra bit över målet redan, men passa på du också för att förhandsbeställa ett ex. (Jag får hämta upp mitt när jag är i Sverige nästa gång.)

När trädgården vaknar upp efter vintern

Det här inlägget är en översättning av en text jag skrivit på min blogg på engelska – hyperbrain.me

Vinter börjar så sakteliga släppa sitt grepp här i södra Tyskland. På min terrass är det dags för lite vårstädning i trädgården och förbereda jorden för de nya plantorna.

Jag beskar några grenar på mitt äppelträd igår – inte för att jag tror att träd egentligen behöver det för att må bra utan för att hålla det tillräckligt litet. Om det får växa sig för högt och brett kommer det att bli omöjligt att flytta det i framtiden.

Jag beskar även min björnbärsbuske och min klätterros (förhoppningsvis var det inte för tidigt då frosten inte har släppt än).
mossa och blåbär
Jag tog en titt på min blåbärsbuske som jag trodde hade dött förra sommaren och nu sköt det upp nya skott. Kanske finns det hopp för den trots allt. Ibland är det bästa du kan göra att låta saker vara och låta dem läka på egen hand. Mossan i krukan ser riktigt välmående ut i alla fall och jag tror att det börjar bli dags att ge den och blåbärsplantan lite mer plats snart.
persilja
En del örter börjar redan komma upp och även salladsblad i den odlingslåda som får mest sol under dagarna. Det är så härligt att se efter att vi hade snö så sent som förra veckan.

Dags för ordentlig planering av trädgården

Nu i helgen ska jag åka och handla ny jord och marktäckningsmaterial (mulch) till odlingslådor och krukor då jorden har sjunkit ihop en del. Jag märkte under förra säsongen att vissa av lådorna torkade ut väldigt fort då de hade för lite jord och de behövde även bättre marktäckning för att vara skyddade mot den gassande solen på takterrassen.

Jag kommer att behöva fräscha upp minnet en aning gällande vilka växter jag hade i varje odlingslåda för att kunna tillämpa växelbruk så att jag förebygger sjukdomar och skadedjur i så stor utsträckning som möjligt. Jag märkte förra året att jag kommer att behöva förebygga angrepp av kålfjäril på ett eller annat sätt. Det påstås att såpvatten ska vara rätt effektivt och jag kommer även att försöka integrera fler starkt doftande örter i odlingen.
gräslök
I helgen kommer jag att sätta mig ner och välja de växter som ska odlas denna säsong. Det här året kommer jag definitivt att investera i ekologiska fröer och plantor av bättre kvalitet. Förra årets experiment med frön från mataffären visade att du mestadels får vad du betalar för. Visst förekom positiva överraskningar, men även en del besvikelser när det gällde vissa fröns förmåga att gro. Jag vill även satsa mer på ovanliga och lokala varianter för att få sånt som inte går att köpa i den vanliga mataffären (inte för att jag brukar handla så mycket grönsaker där ändå…).

Sen blir det dags att börja förodla inomhus och att vänta på att de hårdaste frostnätterna ska vara förbi så att det går att komma igång på riktigt i trädgården.

Boktips: Sepp Holzer – jordbruksrebellen

De senaste dagarna har jag läst en väldigt inspirerande bok av Sepp Holzer som heter ”Der Agrar-Rebell” (på tyska) / ”The Rebel Farmer (på engelska). Det är en självbiografisk bok som beskriver hur han har byggt upp ett självförsörjande liv på en plats där de flesta bara skakade på huvudet och sa att det skulle vara omöjligt.

Sepp Holzer – en föregångare

Sepp Holzer, för den som inte känner till honom, har ägnat sig åt permakultur i över 50 år nu – alltså längre än själva begreppet ens har funnits. Han ärvde familjegården som ligger i alperna en bit utanför Salzburg i Österrike och började omforma den för att bruka jorden i samklang med naturen istället för att kämpa emot den med kemi och monokultur. Resultaten han har uppnått är imponerande. Vissa saker är det svårt att tro att de är möjliga, såsom odling av tropiska frukter på friland i ett läge på mellan 1100 och 1500 meter över havet och med en årsmedeltemperatur på 4.5 grader celsius.

Men givetvis har det inte varit någon lätt väg. Han har om och om igen fått kämpa emot stelbenta myndighetsregler som skrivits för jordbrukare i ett helt annat geografiskt läge och med industriell jordbruksproduktion i åtanke. Det som Sepp Holzer ägnar sig åt är svårt att klämma in i fasta ramar, precis som naturen själv.

Jag hade stor respekt för det jobb han och hans familj uträttar redan tidigare, men efter att ha läst denna bok är det som slår mig mest hans envishet och beslutsamhet. Han har aldrig givit upp, hur mycket som än har gått emot honom. Än viktigare är att han verkligen har provat saker själv och att han har varit villig att experimentera. Han har inte nöjt sig med vad som står i böcker eller vad auktoriteter på ett visst område har sagt. Han har tagit sig tid att analysera vad som pågår omkring honom och sedan använt de insikterna för att prova på nya grepp. Många gånger med framgång och ibland med bakslag – men han har alltid vågat prova. Jag tror precis som han säger att man måste skaffa sig egen erfarenhet för att verkligen kunna applicera och leva permakultur.

Det är många som tar en PDC och sedan går ut och säljer sina designtjänster till ett högt pris utan att ha skaffat sig egen erfarenhet. Det tycker jag personligen är fel. Under de första år man ägnar sig åt permakultur kan man självklart ge småkurser och lära ut principer, men att bygga upp stora designprojekt och ta höga belopp för det känns för mig fel – såvida man inte utlovar att finnas där och justera designen på vägen vid behov. För att inte göra stora misstag är det bättre att börja i liten skala och sedan bygga upp större och större projekt när man känner att erfarenheten räcker till. Själv tänker jag erbjuda mina designtjänster gratis till att börja med för att bygga upp mer erfarenhet och alltid vara tydlig med vad jag kan och var det kan vara nödvändigt att ta in en specialist.

Fler böcker och mer om hans gård

Jag beställde även Sepp Holzers andra bok som beskriver hans metoder mer i detalj och ger exmpel på praktiska projekt som man själv kan prova på, så det ska bli minst lika spännande att läsa den. Den finns att ladda ner på engelska som PDF här men jag rekommenderar att du köper den om du gillar boken.

I sommar tänkte jag försöka få in ett besök på hans gård Krameterhof, antingen en av dagsturerna de erbjuder eller en fyradagarskurs för att lära mig mer om hans metoder ”hands on”. Jag har velat se den platsen väldigt länge så i år tänker jag se till att det blir av.

Om du har lite tid till övers rekommenderar jag videon nedan där hans son beskriver några av de metoder de använder på gården och hur de kan uppnå så bra resultat i ett klimat där de flesta andra bara odlar granskog.

När får man kalla sig permakulturdesigner?

Frågan om när man egentligen får kalla sig permakulturdesigner dyker från och till upp på olika forum och när folk pratar om permakultur. Enligt de flesta lärare och permakulturinstitut kan man kalla sig permakulturdesigner när man har genomgått en 72-timmars certifieringskurs (PDC = Permaculture Design Course). Om man vid slutet av kursen blir tilldelad ett certifikat kan man kalla sig certifierad permakulturdesigner. Diplomerad permakulturdesigner tar det däremot längre tid att bli. Minst 2-3 år får man räkna med, beroende på vilket permakulturinstitut man är ansluten till.

Här i Tyskland där jag bor krävs till exempel att man går ett basår med träffar varvat med egna experiment under ett år och sedan lägger man till en påbyggnadsfas där man själv planerar sin studiegång och de målsättningar man har och man ska gärna besöka några fördjupningskurser. Allt arbete skall dokumenteras och används sen som grund för diplomeringen. Man ska kunna visa att man både har teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet för att kunna komma i fråga för diplomering. Enligt Permakultur Sverige krävs minst 3 års arbete för att kunna ansöka om diplomering.

Hur mycket kan man egentligen som certifierad Permakulturdesigner?

72 timmars utbildning kan låta som väldigt lite för att anamma en titel, men om man tittar på hur mycket man faktiskt lär sig vid en PDC med en kunnig lärare överstiger det ofta vad många känner att de lär sig på några år vid ett universitet. Ja, man hinner bara skrapa på ytan, men det viktiga är faktiskt hur man lär sig. Snarare än att proppa huvudet fullt med kunskap lär man sig metoder och strategier som kan användas som en grund för fortsatta experiment. Det första och viktigaste man lär sig är att hitta system och avläsa strukturer för att sedan praktiskt prova på vad som fungerar. Att vara beredd att anpassa sin design är något av det första man bör acceptera. Det visar sig med tiden vad som fungerar och inte och då får man gå in och justera där det behövs.

Jag skulle säga att de 72 timmar man genomgår i en PDC räcker långt som grund. Själv läste och experimenterade jag bra mycket mer än så då jag tog en distanskurs som gick över en längre period. Det viktiga är att man fortsätter att lära sig på egen hand efter att kursen är över. Experimentera, observera, läs, se videor. Man är aldrig färdig som permakulturdesigner och det tycker jag är det som gör det hela fantastiskt. Det finns alltid något att lära sig och den auktoritet vi verkligen bör lyssna på och lära oss av är naturen.

Snarare än att fokusera på titlar borde vi anamma det som Larry Santoyo från Permaculture Academy tydligen ska ha sagt under den första Permaculture Voices-sammankomsten:

Expect nothing. Blame no one. Just get out and do epic shit.

Bilden ovanför är ett utsnitt av den design jag skapade för fastigheten jag bodde på i Portugal under den PDC jag tog 2010-2011. Jag kommer berätta mer om det projektet här i bloggen senare, de begränsningar jag hade och vad jag idag kan se att jag borde ha löst på ett annat sätt i min design.

Min väg till att bli permakulturdesigner

Det här är en blogg om min väg till att bli diplomerad permakulturdesigner.

För ungefär 6-7 år sedan hörde jag talas om permakultur och blev väldigt intresserad av vad metoden har att bjuda på då jag alltid har drömt om ett hållbart liv på landet.

Jag började läsa artiklar, böcker, göra research på nätet, se videor och beslutade mig för att gå en 72-timmars PDC-kurs. Jag valde att gå en distanskurs via Permaculturevisions – en av de första skolor som först började erbjuda distanskurser inom permakultur. Vi gick ihop i en grupp om fyra personer som träffades ett antal gånger för att göra praktiska övningar på min lilla gård i Portugal, varvat med individuella övningar och lösning av uppgifter med hjälp av diskussioner på nätet. Jag tyckte det var en bra form att studera då vi fick längre tid på oss att reflektera över samband och metoder än vad man får via en intensivkurs.

Självklart har en kurs med kunniga lärare på plats andra fördelar såsom att man kan fråga direkt i stunden, men överlag måste jag säga att jag är nöjd med den feedback vi fick från läraren (April) och även med hur vi själva lyckades arbeta oss fram till lösningar tillsammans.

På den mark som hörde till huset jag bodde i odlade jag och experimenterade med permakulturmetoder för att förbättra jordmånen som var väldigt lerig och samtidigt utarmad av hård monokultur. Det var slitigt men samtidigt väldigt kul att se resultat. Men om jag ska vara ärlig så skulle jag nog rekommendera andra att ta sig an ett lättare första projekt än en bit mark i dåligt skick som ligger i ett utsatt vind- och solläge, samtidigt som det stora delar av året också regnar väldigt  hårt. Det viktigaste jag lärde mig var nog att om det går där så går det var som helst.

Nu bor jag i Tyskland och har bara en terrass att odla på. Min målsättning är att hitta någon form av samarbete eller en bit mark att hyra/låna för att kunna odla och experimentera i lite större skala igen medan jag bygger upp mina kunskaper och får mer erfarenhet.

Nu under 2016 planerar jag att ta några kortare workshops för att lära mig mer och självklart fortsätta experimentera på min egen terrass. Sen under 2017 eller 2018 tänkte jag ge mig i kast med ett ackrediteringsprogram som leder till att bli diplomerad permakulturdesigner. Hur som helst så kommer det här att vara platsen där jag dokumenterar framstegen.

Följ gärna min blogg via Bloglovin

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial