Nu äntligen tar jag mig tid att sätta mig ner och skriva lite kring min nya plats på jorden och planerna för den närmaste tiden. Den här bloggen har ju uppenbart blivit lidande då jag ägnat mer tid åt min andra sida och helt enkelt kände viss förvirring kring att skriva på svenska när jag bodde utomlands. Men nu är jag tillbaka i landet i norr igen. Längre norrut än jag någonsin har bott tidigare faktiskt. Hur hamnade jag här?

En krokig väg för att hitta ett nytt hem

Det har varit en krokig väg hit minst sagt. Jag bodde i ett flertal år i Tyskland efter att ha lämnat Portugal 2013, men kände till slut att jag hade kört fast. Det gick inte att hitta den typ av fastighet som jag ville ha till ett rimligt pris. Jag har som målsättning att kunna äga min egen fastighet utan skulder till en bank inom högst 10-15 år och det var helt enkelt inte möjligt där nere. Därtill så kände jag mig inte hemma hur mycket jag än försökte. Jag hade börjat längta hem på det där sättet som inte går att förklara med logik och jag bestämde mig för att lyssna till vad mitt hjärta ville säga. Elva år utomlands fick räcka.

Jag tog beslutet i slutet av 2017 och sedan gav jag mig av upp till Sverige våren 2018. Jag köpte mig en van för att kunna transportera mina ägodelar och byggde sedan om den för att ge mig ut på vägarna och förhoppningsvis hitta en passande fastighet för att bygga upp min framtida permakulturgård. Det var samtidigt förverkligandet av en annan dröm som jag hade haft länge, nämligen att prova på vanlife ett tag. Jag bodde på deltid i min van under sommaren, dels för att göra det enkelt att komma runt och titta på fastigheter när de kom ut på marknaden och dels för äventyrets skull.

Vanlife Tresticklan
En natt spenderad vid Tresticklans nationalpark

Jag har sett så otroligt mycket fint under sommaren, stannat på platser som jag troligtvis aldrig hade tagit mig till annars och verkligen njutit av att kunna sitta och jobba på valfri plats, många gånger mitt ute i skogen. Så länge det har funnits tillräcklig mobiltäckning har det fungerat bra. Ström till laddning fixade jag med hjälp av egna solpaneler.

Det var en perfekt metod för att känna av hur jag trivdes på olika platser. Vissa kunde vara väldigt vackra, men kändes ändå inte som hemma. Just när det kommer till om en plats känns eller kan komma att kännas hemma är något som jag till fullo litar på min magkänsla kring.

Just av den anledningen började det kännas lite frustrerande mot sommarens slut. Jag hade tittat på ett flertal fastigheter och rest runt i en stor del av landet utan att hitta något som kändes rätt. Jag hade börjat fundera på att hyra något under vintern för att fortsätta sökandet efter en egen gård nästa år istället. Men till sist beslutade jag mig för att åka och titta på ett objekt som hade legat sparat på min Hemnet-lista rätt länge. Jag hade inte åkt dit då det kändes för långt norrut, men efter att ha läst på lite mer om regionen, odlingszoner och låtit mig inspireras av vad andra gör i klart hårdare klimat så bokade jag en visning.

Jag är väldigt glad att jag gjorde det för det stället var platsen där jag bor nu.

Stugan i vinterskrud

En sliten stuga utan rinnande vatten

Så jag möttes av en liten stuga utan rinnande vatten och badrum. Däremot fanns det el och den verkade vara relativt välisolerad. Taket var helt och huset kändes helt enkelt hemma när jag klev över tröskeln. Det finns ett par mindre uthus och en brunn med gott om vatten i, trots att det hade varit den torraste sommaren på åratal.

Än viktigare var förstås marken. Drygt en hektar med bra öppna ytor nära huset, en bit mark där grannens hästar just nu går och betar, en skogsremsa ner mot ett vattendrag och lite skog som omgärdar huset på baksidan. Huset ligger väl skyddat mot nordväst och de öppna gräsytorna har bra solexponering mot söder. Permakulturblicken sa helt enkelt att det här var en bra plats att satsa på. Så jag la ett bud direkt och fick snabbt besked om att jag fick köpa stället.

Sedan slutet av september bor jag alltså nu här ute på landet en bit utanför Härnösand och trivs väldigt bra hittills. Visst lär de ta tid innan jag lär känna lite fler människor, men jag jobbar på det och har redan märkt att det finns väldigt snälla, trevliga och hjälpsamma grannar längs vägen. Det är värt mycket!

Planer för 2019

Jag kommer att beskriva planerna jag har för stället här mer detaljerat i senare inlägg, men du som läser kan gärna ta en titt på sidan kurser & evenemang om du är nyfiken på vad som är inplanerat redan nu. Där kommer jag att uppdatera med kommande datum för kurser, workshops och aktiviteter. En grundkurs i Permakultur planeras samt även aktiviteter i samarbete med Vuxenskolan här uppe, bland annat en bokcirkel kring boken Active Hope.

I övrigt så har jag börjat skissa lite på en permakulturdesign för gården, men jag låter den ta tid och vill låta andra komma med input under de första grundkurserna i Permakultur innan jag tar några större beslut. Jag tror att jag kommer att få ett bättre resultat om jag tar in idéer och tankar från andra än om jag försöker klura ut allt på egen hand. Därför kommer jag först och främst att odla ettåriga grönsaker, ängsblommor och kanske sätta några enstaka fruktträd och buskar medan jag förbättrar jorden och funderar på den slutgiltiga designen. Kanske blir odlingsbäddarna för grönsaker kvar även i framtiden på den plats jag placerar dem först eller så modifierar jag dessa med tiden. Bättre jordkvalitet kommer jag att ha nytta av oavsett.

Jag vill också bygga en bastu eftersom det inte finns något badrum här och börja bättra på husets fasad och fönster. Förhoppningsvis kan jag ta en kurs i fönsterrenovering hos ett företag här i närheten då det är kunskaper jag gärna skulle vilja ha.

Framtidens by

En annan sak som jag har som målsättning att ta upp lite mer om här är kursen Framtidens By som jag för närvarande går på Karlskoga Folkhögskola. Här utforskar vi hur framtidens samhälle kan komma att se ut, hur man kan göra landsbygden mer attraktiv och hur vi bygger bosättningar och gemenskaper som är resilienta (hållbara/bärkraftiga), både i fråga om miljö och mellanmänskligt.

Jag har inte riktigt satt formatet för hur jag vill dokumentera detta ännu, men jag tror att den här bloggen kommer att vara det forum som jag vill använda.