Etikett: permakulturkurs

När får man kalla sig permakulturdesigner?

Frågan om när man egentligen får kalla sig permakulturdesigner dyker från och till upp på olika forum och när folk pratar om permakultur. Enligt de flesta lärare och permakulturinstitut kan man kalla sig permakulturdesigner när man har genomgått en 72-timmars certifieringskurs (PDC = Permaculture Design Course). Om man vid slutet av kursen blir tilldelad ett certifikat kan man kalla sig certifierad permakulturdesigner. Diplomerad permakulturdesigner tar det däremot längre tid att bli. Minst 2-3 år får man räkna med, beroende på vilket permakulturinstitut man är ansluten till.

Här i Tyskland där jag bor krävs till exempel att man går ett basår med träffar varvat med egna experiment under ett år och sedan lägger man till en påbyggnadsfas där man själv planerar sin studiegång och de målsättningar man har och man ska gärna besöka några fördjupningskurser. Allt arbete skall dokumenteras och används sen som grund för diplomeringen. Man ska kunna visa att man både har teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet för att kunna komma i fråga för diplomering. Enligt Permakultur Sverige krävs minst 3 års arbete för att kunna ansöka om diplomering.

Hur mycket kan man egentligen som certifierad Permakulturdesigner?

72 timmars utbildning kan låta som väldigt lite för att anamma en titel, men om man tittar på hur mycket man faktiskt lär sig vid en PDC med en kunnig lärare överstiger det ofta vad många känner att de lär sig på några år vid ett universitet. Ja, man hinner bara skrapa på ytan, men det viktiga är faktiskt hur man lär sig. Snarare än att proppa huvudet fullt med kunskap lär man sig metoder och strategier som kan användas som en grund för fortsatta experiment. Det första och viktigaste man lär sig är att hitta system och avläsa strukturer för att sedan praktiskt prova på vad som fungerar. Att vara beredd att anpassa sin design är något av det första man bör acceptera. Det visar sig med tiden vad som fungerar och inte och då får man gå in och justera där det behövs.

Jag skulle säga att de 72 timmar man genomgår i en PDC räcker långt som grund. Själv läste och experimenterade jag bra mycket mer än så då jag tog en distanskurs som gick över en längre period. Det viktiga är att man fortsätter att lära sig på egen hand efter att kursen är över. Experimentera, observera, läs, se videor. Man är aldrig färdig som permakulturdesigner och det tycker jag är det som gör det hela fantastiskt. Det finns alltid något att lära sig och den auktoritet vi verkligen bör lyssna på och lära oss av är naturen.

Snarare än att fokusera på titlar borde vi anamma det som Larry Santoyo från Permaculture Academy tydligen ska ha sagt under den första Permaculture Voices-sammankomsten:

Expect nothing. Blame no one. Just get out and do epic shit.

Bilden ovanför är ett utsnitt av den design jag skapade för fastigheten jag bodde på i Portugal under den PDC jag tog 2010-2011. Jag kommer berätta mer om det projektet här i bloggen senare, de begränsningar jag hade och vad jag idag kan se att jag borde ha löst på ett annat sätt i min design.

Min väg till att bli permakulturdesigner

Det här är en blogg om min väg till att bli diplomerad permakulturdesigner.

För ungefär 6-7 år sedan hörde jag talas om permakultur och blev väldigt intresserad av vad metoden har att bjuda på då jag alltid har drömt om ett hållbart liv på landet.

Jag började läsa artiklar, böcker, göra research på nätet, se videor och beslutade mig för att gå en 72-timmars PDC-kurs. Jag valde att gå en distanskurs via Permaculturevisions – en av de första skolor som först började erbjuda distanskurser inom permakultur. Vi gick ihop i en grupp om fyra personer som träffades ett antal gånger för att göra praktiska övningar på min lilla gård i Portugal, varvat med individuella övningar och lösning av uppgifter med hjälp av diskussioner på nätet. Jag tyckte det var en bra form att studera då vi fick längre tid på oss att reflektera över samband och metoder än vad man får via en intensivkurs.

Självklart har en kurs med kunniga lärare på plats andra fördelar såsom att man kan fråga direkt i stunden, men överlag måste jag säga att jag är nöjd med den feedback vi fick från läraren (April) och även med hur vi själva lyckades arbeta oss fram till lösningar tillsammans.

På den mark som hörde till huset jag bodde i odlade jag och experimenterade med permakulturmetoder för att förbättra jordmånen som var väldigt lerig och samtidigt utarmad av hård monokultur. Det var slitigt men samtidigt väldigt kul att se resultat. Men om jag ska vara ärlig så skulle jag nog rekommendera andra att ta sig an ett lättare första projekt än en bit mark i dåligt skick som ligger i ett utsatt vind- och solläge, samtidigt som det stora delar av året också regnar väldigt  hårt. Det viktigaste jag lärde mig var nog att om det går där så går det var som helst.

Nu bor jag i Tyskland och har bara en terrass att odla på. Min målsättning är att hitta någon form av samarbete eller en bit mark att hyra/låna för att kunna odla och experimentera i lite större skala igen medan jag bygger upp mina kunskaper och får mer erfarenhet.

Nu under 2016 planerar jag att ta några kortare workshops för att lära mig mer och självklart fortsätta experimentera på min egen terrass. Sen under 2017 eller 2018 tänkte jag ge mig i kast med ett ackrediteringsprogram som leder till att bli diplomerad permakulturdesigner. Hur som helst så kommer det här att vara platsen där jag dokumenterar framstegen.

Följ gärna min blogg via Bloglovin

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial